Sara in Japan

! Imorgon ska jag på sadobu (te ceremoni-klubb) i Kyoto, jag har ingen aning om vad som väntar men jag åker till Osaka där jag möter alla sen tar vi tåget tillsammans till Kyoto. Jag tar med mig yukatan, vita strumpor och kjol för träning och ceremonier. Förväntansfull går jag till sängs. Imorgon, läger!

Jag kom ihåg en gång när jag och lillebror var på pappas jobb för många år sedan.

Vi hade tråkigt och hade blivit lämnade på pappas rum medan han var på möte eller något liknande. Det enda vi kunde göra medan vi väntade var att testa alla drycker på kaffeapparaten och leka med de höj-och-sänkbara bordet. Sånna bord är jättefestliga! Man kan ha de högt, högt upp eller lågt, lågt ner. Men när man höjt/sänkt det till max stannar det. Vi lärde oss det där och då.

Bordet fastnade på lägsta nivån och inget kunde få upp det igen. När pappa kom tillbaka till rummet igen sa han, med skratten i halsen, (på ett ungefär) "vad är det här?" vi (läs: jag) svarade, (på ett ungefär) "Vi sänkte bordet så nu kan du ha japanska tebjudningar. Bra va?". Vi fixade te och demonstrerade, skrattade! Pappa kunde inte göra annat än att skratta han med. Jag och lillebror gick mot tåget tillsammans och på vägen såg vi en fullastad buss med japaner.

Det var nog min första teceremoni.

Jag har teceremoni en gång i veckan nu. Det är nog veckans höjdpunkt. Förutsebara höjdpunkt, att se fram emot. Idag var första gången utan Jodie (buhuu!!) och första riktiga långpasset, lika lång som skoldagen.

Jag var i teceremonihuset från nio på morgonen till efter fyra på eftermiddagen. Den första timmen var förberedelse, typ duka upp okashi, sötsaker till teet. Två timmar ägnades åt ombyte från vanliga kläder till, för de som hade, yukata. Lärarna (sensei) hjälpte till och lärde oss hur man bär de kimonoliknande plagget och visade oss hur man kan gör utan att få hjälp av andra. Fototagnig en halvtimme och sen lunch.

Jag åt min bentolåda i tehuset med de i samma ålder (konstigt nog de enda som var kvar) några gick till kafeterian och åt. Lite underligt att sitta på golvet med finkläder i (enligt mig) mest respekterade rummet och äta en simpel matlåda. Efter lunchen var det cirka en. Timmes mer förberedelser och sen började träningen. I en nybörjargrupp på sex personer tränade vi, en i taget.

Den första tar alla smällarna de efter försöker komma ihåg så gott det går. Jag var nummer fem i ordningen och av tidsbrist flyttades nummer sex till en annan grupp. Jag har bara gjort te från kanna men nu skulle jag skopa upp vatten från en gryta istället. Låter inte so Så svårt men nu har man en skopa och nya rörelser. Dessutom har man ingen bricka utan man går HELT efter tatamimattorna för riktning och placering av verktygen. För att inte tala om att jag hade yukata!! Det var den roligaste fredagsklubben hittills. Nästa vecka åker jag på klubbresa, till Kyoto! Dagen efter jag kommer hem ska jag vara med och delta i min första riktiga cermoni tror jag i alla fall.. Yukatan ska jag ha på mig!

Fredagen den trettonde var inte så farlig ändå! Jag lyckades skicka iväg alla de där breven och jag hade min fredagsklub, sadobu! Lyckades rätt bra med att göra teet. Jag var bäst i min "grupp" bestående av mig och två nybörjare så det kanske inte var så konstigt. Men jag såg det som en framgång att jag kunde viska till den bredvid mig hur hon skulle göra och till råga på allt lyckades jag prata japanska mestadels av tiden. Det regnade dock och jag blev tvungen att låna paraply när jag gick hem. Helgen: För mig är det inte längre skillnad på helg och vardag på grund av att jag har lov men eftersom att resten av familjen är ledig så blir det ändå annorlunda. Denna helg var dessutom långhelg men måndag som havets dag. Lördag kommer jag inte ihåg så jag tror inte jag gjorde något viktigt. Men på kvällen åkte värdmor och värdfar till Nigata för att kolla på min värdbrors (som jag träffat en gång) sista baseballmatch för säsongen. Söndag hick jag upp tidigt för att ta farväl av kära, söta Jodie men ja han inte köpa biljett i tid och när jag köpt biljett för nästa buss och precis ska kliva på säger de att den kommer att komma fram 20-30 minuter för sent och då skulle Jodie redan vara borta så jag gav tillbaka biljetten. Var lite ledsen och strövade runt i området till typ tio sen kom jag hem. Där insåg jag snabbt att jag inte hade något att göra så när min värdbrors kom hem gick jag och la mig på golvet i mitt rum och sov i cirka sex timmar(!). sen var det middag och då värdföräldrarna fortfarande var borta gick vi till makudo (McDonald's) och köpte take away... Inte för att jag ville det men jag kände nog att det var bäst och enklast. Jag tog en happii seto (happy meal) och jag fick en Spiderman-skål sen såg vi på Spiderman (1). Gick trött och la mig klockan elva men kunde inte somna förens klockan två då värdföräldrarna kom hem igen. Jag halvsov till halv sex men sen kunde jag inte sova mer.. Hemskt. Jag kan inte sova under dagen. Eller kanske bara då... Måndag, vu fick besök av familjens före denna (mig) utbytesstudent, Erica, från Italien. Vi spelade kortspel och kollade på film tillsammans. Tack för en kul dag!! Idag, tisdag var jag med ローラ, roora, Laura och KÖPTE YUKATA!!! Vi hade det kul!! Hon köpte en vacker färgstark en coh jag köpte en vit med blåa och rosa blommor på. Man blir så glad när Laura har på sig sin yukata. Hon passar så bra i den. Vi åkte och köpte accessoarer till yukatorna och jag tror att jag sammanlagt idag var åkt tåg för mer pengar än vad yukatan kostade. Egentligen går det på skolkortet men då det är sommarlov fick jag betala allt själv och först då insåg jag hur långt jag har till skolan. Nästan 200 kronor bara på tågbilljetter (ok, det är typ hälften av vad min yukata kostade men den billigaste hade kostat 140 kr). Ähh, jag har ont i huvet av för lite vatten så jag skrev vääääldigt tråkigt men imorgon, kanske jag skriver något lite bättre och roligare för då ska jag till SANNOMIA!! Och jag ska också gå på ärende i stadskontoret för att Japan har ändrat lite i sina lagar så min försäkring gäller inte/jag måste betala själv/AFS betalar OM något händer men jag tror ändå att det är jag som betalar om något händer.... Eller 30% om jag förstod det rätt... Jag ska i alla fall ha kul imorgon och jag får se vad som händer. På förmiddagen ska jag plugga.

Igår var sista dagen i skolan. En väldig normal dag. Väldigt olik från i Sverige. I Sverige är det lite större, sista dagen innan sommarlovet. Man gör något kul med klassen och alla har sina fina vita klänningar. Alla är glada och alla säger hej då till klasskamraterna man inte kommer att se på två månader. Dagen började med morning chapel som varje morgon. Skillnaden idag var att den var lite längre. Jodie, den andra utbytesstudenten höll ett tal för att det var hennes sista dag, på japanska och jag var så glad över att jag förstod allt och allt som alla skrattade åt. Vi avslutade med skolsången som jag genom halva sången fattade att de sjöng på engelska. Någonstans i mitten av ceremonin spelades en låt på franska. Precis innan rektorn spelade låten sa han oyasumi nasai-god natt. Jag tyckte det var rätt kul för alla sov/halvsov. Idag förstod mer av den franska låten än av vad rektorn hade sagt. Låten handlade om sömn och drömmar mm. Efter morning chapel gick vi till ett stort seminarie rum, alla i senior year 2 och de som skulle åka till USA under nästa år höll ett kort tal. Många skrek EI-GO (engelska) och två höll talet på både engelska och japanska. Undrar hur det hade sett ut om jag höll mitt "tal" på hälften svenska hälften svenska. Den gick vi till klassrummet, fick ett tiotal papper och tog foto. Vi hade storstädning men bara hälften behövde städa så jag stod utanför klassrummet och pratade med olika personer. När städningen var klar stod alla bakom sina bänkar, "DE" och eleverna bugade mot läraren och hon bugade tillbaka. Sms var det slut. Jag försökte leta reda på Jodie men när jag inte hittade henne gick jag till utbytesstudenternas kansulatorer och frågade om vem som skulle betala för japanskböcker för sommarkursen och vilka resor som skolan skulle betala. Sen fortsatte jag leta efter Jodie men bag hittade inte henne någonstans!! Jag frågade många och varje gång jag gick förbi dem frågade de om jag hittat henne men jag gav upp och la ett kort brev på hennes bänk, där alla hennes andra saker låg, sen fik jag vidare upp till mitt hemklassrum. I klassrummet åt jag min sista bento innan lovet och pratade med min bästa vän här i skolan och en som är i Tea cermony club i typ en och en halv timme sen stod jag och Izumi, den bästa vännen i klassen, och vi (läs: jag) ropade konnichiwa till de utan för fönstret och vinkade. Det var universitetsstudenter och ibland manliga lärare bland annat en utlänning som skrattade lite lätt åt mig. Nu var klockan tolv och jag var rätt så uttråkad. Jag bestämde mig för att åka till mötesplatsen där jag skulle möta Sebastian klockan tio i två. Men på vägen till skåpet gick jag förbi Jodies klassrum och där satt hon, gråta ses med några av sina klasskamrater utspritt runt om. Jag blev så ledsen av att se henne så ledsen för hon är ju alltid så glad. Jag blev inbjuden att ta farväl på flygplatsen och vi kramades länge. Sen sa hon att hon inte behövde kramar för att bli tröstad men jag ville ju krama henne! Hon frågade om jag skulle hem men jag erkände att att jag skulle på karaokebar med de nya utbytesstudenterna i Hyogo prefecture. Vi tog farväl och sen åkte jag gick jag till stationen. Med gråten i halsen skickade jag ett sms till henne. Det var varmt och jag hade fått den varningen innan börjat lämnade skolan. Jag satt och väntade sen gick jag till en liten butik med randomgrejor. Mest för att de hade AC. Sen smsade gick jag tillbaka till mötesplatsen och väntade, från tio i två till tjugo över men när han inte kom smsade jag och han sa att han faktiskt hade sagt 15:30 (nej, det hade han inte). Vi möttes i närheten och vi pratade om japanskkursen och om, jag vet inte. Men klockan 15:15 undrade jag om inte vi borde åka till Umeda (osaka) då insåg han att vi skulle vara i Umeda klockan 15:30 -.- Sebasちゃん... Så vi skyndade oss, fick sms från de nya (de som bestämt att de skulle arrangera), undrade var vi var. Sebastian vågade inte säga att vi skulle bli sena, vi har 15 minuters tåg till Umeda men han sa till dem tio. Väl i Umeda ville de inte mötas på stationen utan de ville mötas utanför, vid karaokebarEN. Vi frågade var men de sa att den var i närheten. Vi frågade i info-center på stationen men de sa att det finns runt hundra bara i 500 meters radie. "One moo hinto, one moo hinto"!! Ledtråd, ledtråd. Vi frågade dem var de var, namnet på gatan, området. På "E-street", info-personalen sa, var? Har ingen aning! Vi frågade om namnet på karaokebaren. De sa att den inte hade nått namn. "Hinto, hinto" "namae nai..." hopplöst vi hittade E-street i alla fall. Men vi hittade inte karaokebaren utan namn med en stor drake utanför. De sa att de redan gått. Vi skulle precis gå till en karaokebar själva bara för att när vi fick smset: stanna där ni är. Ett par minuter senare kom de. Vi gick till ett stort nöjescenter och vi skulle bowla. Vi pratade med personalen på Japanska och fick instruktioner om plan sju. De hade frågat nån annan och han hade sagt plan sex. De ville ta purikura. Då slängde jag ur mig att vi hade letat efter dem i två timmar och de ville ta foton i en foto automat på tjugo min... Men visst det var väl kul. Den ena tjejen bar tvungen att gå hem för klockan hade blivit fem och jag, Sebastian och den andra tjejen gick och spelade en runda bowling. JAG VANN!! Otippat! Jag:70 Sebasちゃん:66 Sachi:30 Sen åkte vi hem. Lite misslyckat. Men kul ändå. Vi såg när en kille tvättade ett akvarium och vi tog foton. Så vände han tig om och posade haha, det var rätt kul. Och idag är jag ledig.

Jag bara älskar de stunderna då Japanerna översätter "あつい"(atsui) till engelska!! atsui betyder varmt men eftersom att japanskan (nästan) aldrig nämner VAD som är varmt så översätter alla japanerna det till "I'm so hot" och intonationen gör det omöjligt att inte misstolka. Japans humor har förstört mig lite.. Jag är i en flickskola så ↑den humorn är väldigt vanlig.. Varje dag lyfter de varandras kjolar på både lärare och klasskamrater. Jag har inte kunnat uppdatera på länge på grund av uppdatering av blogg.se så jag har lite bilder från min hundrade dag i Japan och lite random grejor.. I lördags hade jag placement test för en sommarkurs i japanska men JR- Japanese Railway, var sen, 45-50 minuter så jag missade halva provet och det gick allmänt dåligt. Efter det möttes vi utbytesstudenten i Sannomia och vi tog Purikura och hade kul!! I söndags var det välkomstparty för sommarstudenterna. Det var rätt kul det med. Idag var jag ledig så jag var och joggade med en klasskamrat 7 på morgonen. Det längsta hon hade sprungit under de senaste fyra åren var, enligt henne, en kilometer, vi sprang mer än sex kilometer!! Men det var varmt... Vi skulle ha börjat tidigare, men det ska göras om!! Imorgon är closing day jag slutar innan lunch och enligt mina klasskamrater händer det inget med klassen efteråt eller något liknade så jag, Sebasちゃん(ett års utbytesstudent) och två av de tre nya utbytesstudenterna åka nå stans för att ha karaoke/bowla och ta purikura. Det kommer bli sååå kul!!!