Sara in Japan

Jag kom ihåg en gång när jag och lillebror var på pappas jobb för många år sedan.

Vi hade tråkigt och hade blivit lämnade på pappas rum medan han var på möte eller något liknande. Det enda vi kunde göra medan vi väntade var att testa alla drycker på kaffeapparaten och leka med de höj-och-sänkbara bordet. Sånna bord är jättefestliga! Man kan ha de högt, högt upp eller lågt, lågt ner. Men när man höjt/sänkt det till max stannar det. Vi lärde oss det där och då.

Bordet fastnade på lägsta nivån och inget kunde få upp det igen. När pappa kom tillbaka till rummet igen sa han, med skratten i halsen, (på ett ungefär) "vad är det här?" vi (läs: jag) svarade, (på ett ungefär) "Vi sänkte bordet så nu kan du ha japanska tebjudningar. Bra va?". Vi fixade te och demonstrerade, skrattade! Pappa kunde inte göra annat än att skratta han med. Jag och lillebror gick mot tåget tillsammans och på vägen såg vi en fullastad buss med japaner.

Det var nog min första teceremoni.

Jag har teceremoni en gång i veckan nu. Det är nog veckans höjdpunkt. Förutsebara höjdpunkt, att se fram emot. Idag var första gången utan Jodie (buhuu!!) och första riktiga långpasset, lika lång som skoldagen.

Jag var i teceremonihuset från nio på morgonen till efter fyra på eftermiddagen. Den första timmen var förberedelse, typ duka upp okashi, sötsaker till teet. Två timmar ägnades åt ombyte från vanliga kläder till, för de som hade, yukata. Lärarna (sensei) hjälpte till och lärde oss hur man bär de kimonoliknande plagget och visade oss hur man kan gör utan att få hjälp av andra. Fototagnig en halvtimme och sen lunch.

Jag åt min bentolåda i tehuset med de i samma ålder (konstigt nog de enda som var kvar) några gick till kafeterian och åt. Lite underligt att sitta på golvet med finkläder i (enligt mig) mest respekterade rummet och äta en simpel matlåda. Efter lunchen var det cirka en. Timmes mer förberedelser och sen började träningen. I en nybörjargrupp på sex personer tränade vi, en i taget.

Den första tar alla smällarna de efter försöker komma ihåg så gott det går. Jag var nummer fem i ordningen och av tidsbrist flyttades nummer sex till en annan grupp. Jag har bara gjort te från kanna men nu skulle jag skopa upp vatten från en gryta istället. Låter inte so Så svårt men nu har man en skopa och nya rörelser. Dessutom har man ingen bricka utan man går HELT efter tatamimattorna för riktning och placering av verktygen. För att inte tala om att jag hade yukata!! Det var den roligaste fredagsklubben hittills. Nästa vecka åker jag på klubbresa, till Kyoto! Dagen efter jag kommer hem ska jag vara med och delta i min första riktiga cermoni tror jag i alla fall.. Yukatan ska jag ha på mig!