99
Som jag kanske har berättat finns det en annan utbytesstudent på skolan.
I början tyckte jag inte alls om henne för hennes japanska är grym!! Men nu, får en tår i ögonvrån när jag tänker på att hon ska åka hem om två veckor. Hon var här på ett tre månaders program som snart tar slut. Då skolorna här i Japan har tre terminer fick hon vara med under en hel termin.
Jag kommer sakna henne, hon har hjälpt mig så mycket, med japanskan och hon har varit en bra vän. Jag kommer ha tråkigt under Japansklektionerna. Vi två under japanskan, men så klart är hon på en helt annan nivå men kul har det varit. Hon har en blogg, mycket mer blogg än min, där hon skriver och lägger upp bilder.
här är hon:
Hon själv tog bilderna ^^
Hon är från Singapore men hon bor i Austaralien, hon gör utbytet från Australien men hon är singaporian
98
Det är test period nu. Jag tar dock bara tre medans alla mina klasskamrater tar mella tio och fjorton. Idag var dag två och jag har inte ahft någora prov än. I morgon har jag mitt första. I English Reading. På fredag har jag prov i English Grammar och på måndag har jag prov i Japanska. Tisdag är studiedag.
Sista dagen i skolan är den tionde.
svar:
Anonym om så, nu har jag lite tid..:
Trivs du med ditt utbytesliv i Japan?Eller längtar du hem? Är det som du föreställde dig?
Jag trivs i skolan och i mina familj och skolan tar up majoriteten av min tid så det är väl bra att jag trivs där. Det fonns de som har åkte hem för att det är omöjligt att byta värdskola som om man inte triv får man åka hem.
Måste erkänna att jag inet längtar hem, jag önskar dock att jag åkt mer förberödd coh kunnat språket innan. det hade gjort allt myckett lättare...
Jag var berädd på tidiga mornar och jag visste att skolan var mycket viktig här men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så här. Att folk ärligt säger att deras hobby är att plugga. Jag kunde inte föreställa mig att allt skulle vara så likadant och perfekt och att det spelar mycket större roll än allt annat i vissa fall. som med gakupa, att det skulle vara perfekt spelade större roll än alla de timmarna jag har tränat med dem, lärt mig allt. Men det jag minst hade kunnat föreställa mig var stressen. Alla är så upptagna med sig själva och sin egen stress. fokuserar på att bli bäst själva, utan att göra något fel.. Min värdfar kommer hem runt tio varje dag från jobbet. Han är en av alla japaner som jobbar (enligt mig) överdrivet mycket. Jag vet inet riktig vad han, eller alla andra, gör för de jobbar så långa dagar.. Min värdfar jobbar på andministrationen på en skola antingen händer det mycket grejer eller så måste han vara den enda som jobbar eller så jobbar ingen. Eller så är de den bästa skolan i världen annars vad behöver man jobba med så länge varje dag? dag ut oc dag in, varje månad varje år.. Jag vet inte men stressen och pressen är min största överraskning (det jag minst förestälde mig..)
Annars tror jag inte att jag hade kunnat föreställa mig något om året. Mycket händer under ett år och det har knappt börjat. Jag har mest bara varit i skolan...
typhoon
Idag var skolan inställd på grund av en tyfon. Jag gick upp tidigt, trodde att jag var sen.. drack vatten och kollade på klockan.. då insåg jag att jag hade kunnat sova fyrtio minuter till innan jag skulle få besked om det var skola eller ej. Så jag gick till mitt rum för att packa väskan så kom okaasan (mor på japanska) med termomer för jag hade feber hela söndagen och kanske måndagen men jag kollde aldrig tempen. började läsa catching fire medans jag väntade på beskedet (tog en väldans lång tid). När termometern pep var klockan sju, jag hade inte feber men som jag gav termometern till okaasan slogs TV:n på och beskedet om att stanna hemma kom. Jag åt frukost som vanligt men sedan tänkte jag på vad min storbror skulle gjort, drog på mig flanellpyamasbyxorna och gick och la mig igen. klockan nio blev jag väckt för då gick okaasan till jobbet och jag skulle få kex men kexen var nästan slut. Jag satte mig och läste framför TV:n kollade på en film tillsammans med mina värdsyskon, ayumi och koki. Jag varvade japanska med boken men boken för det mesta. nu är den utläst och jag har läst ett par kapitel i nästa bok men jag måste göra repetitoner av alla ord jag lärt mig inför test period så jag tillåter mig inte att läsa innan jag vet att jag kan och har tid.
Det var idag.
Senaste gången jag uppdaterade berättade jag om sports festival som snart skulle vara.
Jag fick ett telefonsamtal dagen innan om att jag inte fick vara med på gakupauppträdandet (se förra inlägget) så jag var rätt ledsen. Det var så vackert. fem olika uppträdanden, 150/100 elever (bara flickor då jag är i en flickskola) i varje grupp. så det var runt 650 som gjorde uppträdanden, jag var den ända som inte var med. Till och med den andra utbytesstudenten gjorde det, de i samma årskurs som var mycket sämre än mig. Jag vet att jag hade klarat det. Men istälelt blev jag tillsagd att sitta i klänningen alla andra hade, sitta på en stol vid sidan av och titta på. Min årskurs var näst sist. Efter uppträdandet gick jag mot skåprummet för att byta om men blev stoppad då det var låst. förvirrad gick jag tillbaka till alla som tittade på det sista uppträdandet.
Det var en bra dag om man bortser från att jag var ledsen.
Dagen efter träffade jag min granne på den mest centrala platsen i Kobe, vi skulle mötas vid Starbucks nära busshållsplats 8(?) Jag harvarit där förut och visste precis var det var, problemet var att det finns två busshållsplatser 8 med starbucks nära sig. det veísade sig att han var i köpcentret jag precis hade varit i (för att leta efter catching fire) så jag hittade honom. Vi fikade tillsammans och jag fick kanintuggimmin och kläder som jag glömt. Vi pratade och sen skildes vi åt igen. han hade tur att jag var ledig den dagen.
I lördags var jag och så bunraku med de yngre eleverna, bland annat de jag sprang dekapan med, Oral English lärarna (amerikanare) och den andra utbytesstudenten. det var intressent och vi som satt längst bak såg alla elevernas huvuden först långsamt låta åt ett håll för att sedan bli utträtt med ett ryck ända till deras huvuden antingen hängde framåt (jag får ont i hela ryggen ocm jag försöker böja nacken så mycket) eller lutad mot ryggstödet. Min underhållnig under teatern.. Mitt sätt att hålla mig vaken.
Jag måste se på en film för engelskan till imorgon så jag hoppas jag uppdaterar snart igen men som ni kanske mårker är jag dålig på att få tid för det.. Tvivlar på att det är någon som läser fortfarnde då jag är så otroligt dålig på att skriva regelbundet och för att jag skriver om så tråkiga grejer.
så, nu har jag lite tid..
Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat på jättelänge, inte berättat vad som händer allr varför jag har varit upptagen..
Enda sen jag började skolan har jag varit tvungen att gå på big-pants-race (dekapan) träningar och school-marsh (gakupa) träningar. Vi har tränat inför sportsfestival som är nu på tisdag. Vi hade generalrepetition i torsdags. Vi gjorda alla saker som stod på programet. Vi är i olika lag (jag är i I, い), det är tävligar mellan de olika lagen i olika grenar som man har tränat på i en/två månader. Men den största, den viktigaste delen av dagen, den delen som man har tränat mest för, det är Gakupa, varje årskurs på cirka 150 elever gör formationer till musik med ponpons. Det är svårt att förklara.. jag kanske får tag på en film när vi har gjort det.. Igår, lördag, hade vi träning hela dagen. Gakupa. Vi har tränat varje dag, en till tre gånger per dag men det är först nu som jag börjar känna att jag kan göra det. Vi har sytt kostymer. Vår årskursfärg är grön så alla har likadana gröna klänningar och gröna ponpons, de färgar av sig när man har tränat länge.. I den andra handen har vi silvriga ponpons.
I alla fall, det har varit min främsta anledning till att jag inte har uppdaterat. förra lördagen hade vi Bazar då alla årskurser och alla klubbar hade lopps, sålde grejor. Det var varmt men det var kul.
Klubbar? I Japan finns det olika klubbar i skolan som man tillhör. Man tillhör samma klubb i sex år, från junior high schools första år till sista året i senior high school, då går de i pension. Jag tillhör sadobu, tea cermony club. Jag vet att det låter jättelöjligt. Vi går till tehuset varje fredag och dricker te. Men nej, tea cermony är träning för cermonierna då man har på sig kimonos och serverar te, perfekt. Det är inte vilket te som helst. Det är omacha, grönt te. De är i små askar med te (värt ca 500kr om det är biligt te), när man förbereder måste man göra ett perfekt lite berg i asken.
När man gör teet måste allt göras på ett speciellt sätt, i rätt ordning. Armen måste vara i rätt vinkel man måste vika en duk på ett speciellt sätt och man måste sitta på knä i två timmar. Ahhh!! Mina fötter dör!! Man det är en bra avslutning på veckan.
Jag ska kanske börja med badmintonklubb efter sportsfestivalen för att ha någor gemensamt med min värdsyster, Ayumi.
Efter sportsfestivalen ska hela årskursen åka och äta yakuniku. Det kommer bli kul. Och onsdag är jag ledig för att jag tränade igår.
Just det, nu ska jag till kyrkan och äta smörgåsbord. En av Norskorna åker hem igen efter 9 månader här. Hon och jag har haft det kul tillsammans. Vi ska ta purikura(fotoautomatsgrejs) mad alla kyrkvännerna. Hon åker imorgon...
Lika lätt som 1, 2, 3, 4, 5!
Jag trodda att det var likadant världen över. Jag trodda att alla räknade till fem på samma sätt, typ när man räknar personer mm.
I Sverige gör man så här:
I Japan gör man så här:
Det här är ett kinesiskt tecken med en betydelse, man måste ha en speciell ordning på strecken när man skriver.
Om man tar bort det översta strecket betyder det att man INTE ska göra något men ajg kommer inte ihåg vad det här betyder... återkommer
Kanji:t (kinesiska tecknet) ovan betyder korrekt
