Sara in Japan

Hela mitt liv här känns som ett enda stort läger, ni som varit på ett vet hur det är. Det är mycket folk, bra stämning och nya människor. Tänk er ett stort internationellt läger där kulturer utbyts helt underbart folk och endast under en begränsad tid. Det är kommunikation med folk man inte allt förstår med språk man inte förstår, det är uppleverser som man sällan upplever förutom vid det tillfället. 

 Nya kunskaper utbyts och allting känns som en enda stor dröm.

 

Jag lever i en dröm som på ett läger, jag kan fortfarande inte fatta att jag är här och än mindre förstå att det redan gått mer än en tredjedel. Jag tänker konstant att mina språkkunskaper kan förbättras och att jag inte gör bra nog ifrån mig. Varje dag träffar jag nya människor, nya vänner, jag blir förvånad över hur olika men ändå så lika man är världen över. 

 

Det känns som ett enda långt sommarläger, från dag ett. Från bussturen med alla främmande förväntansfulla studenter från olika länder. Varmt från första dagen. och det har bara blivit varmare, än har vi inte nått piken..

 Jag gör saker som bara turister gör, som på semester. Värmen höjer semesterkänslan, sommarlovskänslan. För mig har sommar alltid inneburit läger, faktumet att jag har sagt nej till tre läger (alla internationella utbytesstudentläger) gör mig ledsen men jag har prioriterat scoutläger, japanskkursen och te-ceremoni-klubb-lägret.

 

Jag har samtidigt fått ett nytt liv, jag har ny skola, ny familj, ny stad och nytt land. Jag har nya vänner och så mycket nytt och samtidigt har jag allt kvar där hemma. Mitt land, min stad, min familj och min skola. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag är japan och att jag ser ut som alla andra. Jag tycker inte det ät jobbigt när jagpaner tittar på mig, det är de andra turisterna som är jobbiga. Det kommer efter ett tag, jag inser inte på direkten att det faktiskt synns att jag inte kommer här ifrån. Jag känner mig så hemma här i mitt område (i Japan), det finns många utlänningar så ingen reagrar på min hårfärg eller liknande för de finns överallt. Det är dock väldigt sällan någon okänd tilltalar mig på engelska. Jag är ju ändå här och ska lära mig språket. 

Jag tyckte att mitt liv var begränsat och stressigt till en början men det är ju så för nästan all japaner och egentligen så är det ju inte så. Jag har det inte så stressigt bara fullbokat men inte ens det.. och det är inte så begränsat, inte alls, jag skulle nog göra allt de som folk ber mig att göra/inte göra av sunt fönuft. 

 

Nu har jag börjat att inse att det inte är en semester, det varar mycket längre och jag har mycket mer att ta till mig under en längre tidsperiod. Jag är inte här i bara en månad, jag är här i tio och bara fyra av dem har gått. jag har sex månader kvar och TVÅ HELA terminer i skolan kvar. Jag har börjat landa och jag inser att den här famliljen är min familj och det är faktiskt inte så viktigt vilket land som vinner en fotbollsmatch.

Det är mycket jag missar, inte hinner göra men jag missar det av en anledning, jag har bättre saker för mig.